Det är bland det finaste som finns,

när man väl hittar den äkta kärleken,

Den äkta kärlek gömmer sig lätt,

Och när man väl lockat fram den i någon,

så måste man fortsätta locka den, underhålla den,

För att kärleken ska överleva.

Precis som du och jag , så behöver den omvårdnad.

Ibland måste kärleken mellan två personer andas,

låt den andas då, tvinga den inte in under ytan

 och låt den kvävas.

Släpp den fri ett tag, lita på varann och kärleken ni har mellan er.

Kärlek övervinner allt sägs det,

låt den då bevisa att den kan det.

Låt inget stoppa kärleken mellan er.

Visa hela världen hur kära ni är,

och hur mycket kärlek det finns mellan er.

Finner ni inte kärlek i den ni vill finna kärlek i,

så var glad att ni har något ingen annan har.

vänskapen mellan er är unikt,

äkta vänskap är underbart,

men också det måste andas.

Var rädd om din kärlek,

oavsett om det är till en vän eller till en kärlek.

Kärleken är skör, så släpp inte för mycket på den.

Låt den svaja precis där ni vill ha den, precis där det känns rätt för er.

Håll den tätt, håll den hårt, håll den på avstånd.

Bara ni håller i kärleken.

Kärleken övervinner allt.

Sitter här och har skuldkänslor, fastän jag vet att jag inte ska ha det..

Jag gör det , endast för att bygga upp mig själv, få en paus i mitt liv, och kunna andas..

Känna att jag lever, och bygga ihop allt som rasat..

Det som har rasat, det har satt sina spår, och jag har gått sönder..

Det finns inget värre än skuldkänslor för nått man inte ”gjort”.

Och speciellt när det är för ens eget bästa..

Jag ska ta mig i kragen, ska tvinga mig själv att ta hand om mig själv på bästa sätt.

Ska gräva djupt inom mig, och se om jag kan bygga upp allt som rasat själv.

Och sedan se om vi kan bygga något på ”oss”..

Just nu är jag bara så trött på allt. (Inte allt) Men allt här som har med en viss person att göra.

Trött trött,trött.. Säger bara : Stick och brinn din jävel..!

Jag öppnade mig för dig efter 3 år, jag berätta min mörkaste hemlighet, den som gjorde mest ont..

Jag öppna mig, och du lyssnade.. Du sa att allt var sjukt.. Att man INTE gör så mot någon. Och speciellt inte en underbar tjej som mig..

Med dem orden var jag säker.. med dig..

Jag litade till 100% på dig..

SEN kom bakslaget.. Allt, hela min värld rasa..

DET vi hade pratat om. DET du aldrig skulle kunna ”göra”..

DET gör DU…

Du lyssnade inte bara på mig, du svek mig, och kasta skiten i ansiktet på mig..

Det är inte själva grejen du gjorde, UTAN att DU gjorde DET!!!

Åt helvete med dig..!!

Jag ORKAR inte må så här.. men det är ju visserligen mitt eget fel.. Jag borde uppsökt läkare lååångt innan..

Det finns så mycket jag vill skriva av mig, men INTE här, eller inte ÄN…

Jag berättade för en kompis om min bröstoperation, och då kom alla minnen upp igen.. NU tänker jag på det mycket..

Bella låg i magen, 5:e månaden.. skulle in på operation.. *fan kan hon överleva när dem söver mig, kommer hon klara sig allt, kommer jag kunna amma sen, kommer jag kunna leva ett ”normalt” liv efter…*  alla dessa tankar flög i mitt huve när dem sövde mig.. fy fan va rädd jag var, minns bara att jag hade ena handen på magen när jag somna in.. :/

OCH idag, jag lever ”normalt”, jag kunde amma, hon klara sig.   hon var ju redan ”färdigbakad” i magen

MEN jag är fruktansvärt missnöjd med bröstet.. :/  Jag lever inte ”ut”, jag döljer mig, och låter ingen se vad jag har innanför tröjan..

HATAR och tvåla in mig i duschen.. HATAR mamografi, HATAR bikini, HATAR sommaren för det.. :/

Jag vill ha tillbaka det som en gång satt där..

Tankarna vill inte bli tänkta, dem vill bara cirkulera i huvudet en stund.

Cirkulera och rubba min värld.

Tankarna tar över allt annt, och låter inga känslor passera.

Ingenting räknas , förutom mina tankar just nu känns det som.

Allt snurrar runt dem där jävla tankarna..

Ibland kan det kännas tungt, och helt förjävligt att vakna på morgonen och sätta fötterna i golvet, och genomlida dagen, med ett fejksmile, och undvika speglar.
I spegeln ser du ditt rätta jag. Spegeln hånflinar åt dig, och tycker du är patetisk.
Men i din värld, tycker du inte att det är så farligt, och skjuter upp allting.. Imorn går jag till doktorn, imorn tar jag tag i det.
Men någon gång kommer spegeln att krossas, och ditt sanna jag tittar fram.
När det händer, måste du vara din kropps bäste vän.
Och försöka ta tag i ditt liv, och leva vidare.